personligt inlägg

Jag vet inte varför jag har tryckt ifrån mig bloggen så mycket på senaste. Kanske för att jag gillar att vara ärlig här, men det är smärtsamt för mig att ens skriva ut orden som jag vill skriva ut. Kanske för att det är privat, men jag är ju privat här. Det är ju den jag är. Frågar mig själv om det är värt det. Att blotta hur man mår, för er. Om ni verkligen vill läsa... Men om jag inte kan få vara mig själv här, då tappar jag motivationen.

Så jag tänkte berätta lite hur jag egentligen mår. Oftast bra men jag är en person som tänker väldigt mycket. För mycket. Jag kan förstora saker, det är jag medveten om. Något som jag nämnt i bloggen flera gånger är ångest. För det är så vanligt och jag lider av det. Det är väl inte många som vet om det för jag gillar inte att prata om det. Då blir det så verkligt, och mitt hjärta börjar klappa hårdare bara jag skriver om det. Jag är en glad människa - och varför skulle någon kunna se igenom en. Det går inte. Det är därför smärta i själen är så jobbig, för den är dold för omgivningen.

Ångesten kan komma ifrån tomma intet (ofta när jag är själv), jag brukar inte vilja reflektera varför det kommer. Det brukar göra så ont. Men det man borde göra är väl att hitta någon som faktiskt kan frågan en varför och ge en tips på hur man förminskar det man precis förstorat.

Ångesten kommer ofta på kvällarna. I samband med att jag ska sova. Jag har haft sömnproblem i många år som kommer och går och det är nog där problemet har lagt sig. Jag kan sitta vaken ibland och vara rädd över att lägga mig. För tiden emellan att man lägger sig tills man somnar är läskig. Jag tycker det är hemskt att ens skriva om det. För nu vet jag att ikväll kommer jag inte kunna somna, för jag har suttit och reflekterat detta just nu. Eller så inbillar jag mig att jag inte kommer kunna somna.

Ibland känner jag mig svag på grund av detta, det är ofta det som gör mig svag. Känslosam och lättirriterad. Mitt mål under 2015 är att ta tag i detta problem jag har. Det har även lett till andra slag av ångest också. Som lätt hypokondri. Jag är rädd över att bli sjuk, just nu är magsjuka min värsta mardröm. Ibland på kvällarna när jag kan få lite ångest så tänker jag på Asien resan och att jag kommer bli magsjuk då. Då vill jag inte åka längre. Kan börja gråta. Men nästa morgon är tankarna borta. Det är så jäkla frustrerande. Allt vänder alltid under natten. Det är därför jag aldrig orkar ta tag i det. För det "går ju över"... Eller inte.

Jag ville skriva detta för att jag vet att det är vanligt. Eller jag vet ingenting men varför skulle det inte vara vanligt? Smärta i själen är ångest. Det är en dold smärta som vi ofta skjuter åt sidan. Det kan drabba vem som helst. När som helst. Och alla är värda att må 100 % bra. Vi måste bara ta oss i kragen och kämpa oss dit. Det går väl inte på en dag, men mitt mål är att kunna ha kontroll på mina känslor. Kunna hantera mina känslor. Jag vill inte acceptera att en känsla ska kunna få rubba en hel dag för mig. Det känns fan inte okej.

Men nu vet ni det. Ett litet inslag i mitt tankesätt. Det är läskigt hur mycket tankar man tänker ibland. Men jag vill tro att många är lika mig. Att jag inte är ensam.

Gillar

Kommentarer

filippaborg
filippaborg,
Prata med en kurator eller liknande om hur du mår, och fråga om du kan få utskrivet Atarax! Det är egentligen en allergitsblett, men används vid ångest för lugnande syfte. Man tar en/en halv tablett på kvällen så håller den i sig i 12 timmar. Man blir lugnare och så släpper ångesten (i alla fall för mig) och då blir man trött och somnar. Det är ingen tablett man kan bli beroende av, dock ska man inte ta den med alkohol. Testa det och se, det funkade för mig! Kram på dig
nouw.com/filippaborg
fanny.malmgren
,
Jag känner och har känt precis samma som dig, jag har också haft sömnproblem och inte velat sova för jag är precis som du rädd att ligga vaken i flera timmar utan att somna, jag har också lite hypokondri men det kommer i perioder att jag är rädd för alla möjliga sjukdomar och det har verkligen varit jobbigt, har till och med tappat matlusten för att jag har varit så orolig osv. Men nu några år med det här så har jag hittat ett sätt som funkar. Det är att prata med någon, bara prata om hur man känner sig hjälper väldigt mycket! Du kommer hitta ett sätt att ta dig ur dom där tankarna, det vet jag,stor kram! Förresten måste bara säga att din blogg är G R Y M, det är så härligt att du är öppen i bloggen och inte skriver om det där "perfekta livet" som många bloggar tycks ha.
maria.h.tennis
,
Så starkt av dig att vara öppen. Kan tänka mig att det är det som hjälper också, att vara öppen och prata med nån så man får ut sig allt. Det brukar funka för mig, ångesten är inte helt borta men det känns lättare iaf. Då vet man att nån annan vet och försöker hjälpa en så gott som det går. Kram <3
97olsc69
,
Så starkt, modigt och bra av dig att skriva detta inlägg. Människor som visar sig sårbara är väldigt härliga och känns ärliga. Något som hjälpt mig med min ångest är Hannah och Amandas podd fredagspodden eftersom att de så ofta pratar om ångest och allt som hör till. Så lyssnar du inte redan på deras podd tycker jag verkligen att du ska göra det! Känns som att prata med en god vän.
andrea.jdotter.christensen
,
Du är verkligen inte ensam! Hade sömnproblem i flera år. Undvek helst att sova själv, sov hos min syster, min pojkvän, till och med ibland hos mina föräldrar. Men det kommer ju situationer som man måste sova själv, fick alltid panikångest då och det slutade alltid med att någon fick ligga och hålla om mig hårt, hårt, hårt innan jag slutade skaka och hulka. Fruktansvärt verkligen, gick runt och var rädd hela dagar ifall jag visste att jag skulle behöva sova själv när kvällen kom. Jag började gå hos flera kuratorer och psykologer för att få bukt med problemet men jag kan inte riktigt säga att det hjälpte mig, alls. Tillslut gick jag till en Homopat som skrev ut typ "sockerpiller" till mig, med massa homopatiska medel i. Och vips så försvann problemen. Man kan tro och tycka vad man vill om det, att det är ologiskt och orimligt och att det bara satt i mitt huvud att de där tabletterna fungerade, för de är ju inte bevisat att sådant faktiskt fungerar, Men det gör mig ingenting, för nu är ju problemen borta! Och sen hur det försvann spelar ju ingen roll. Jag gick runt och skämdes jättelänge och ville inte prata om det, så tycker att du är stark som gör det! Men du borde verkligen få hjälp med det, för man ska inte gå runt och känna så! Kram
Guest
,
För det första ska du inte vara rädd att skriva ut här på bloggen, detta är din plats, ditt ställe där du kan släppa allt och låta fingrarna sväva över tangenterna,detta är stället du kan skriva ut. Och för det andra, jag känner igen mig himla mycket i det du skriver. Särskilt det där du skriver om när man ska sova. När man på något sätt är rädd men man vet inte riktigt för vad, när man intalar sig att man måste vara vaken annars kan något hemskt hända. Jag känner igen mig så mycket, så många kvällar som man legat sömnlös och analyserat allt. När man legat och frågat sig själv om man verkligen har gjort det, har man låst dörren, har man släckt alla ljusen. Och då kommer ångesten, sen kommer panikattackerna. Det var inte meningen nu att jag skulle skriva om mig men jag vill verkligen att du förstår att du inte alls är ensam. Du är stark och du klara detta. Försök att prata ut med någon, en nära vän. Fortsätt att vara stark vännen. Kram
lindapersson
lindapersson,
Hej fina och starka Elin! Jag känner igen mig i minsta lilla du skriver om. Jag har under en tid kämpat mot Anorexia, depression och hög ångest. Det är fruktansvärt att folk runt om i världen ska behöva må så psykiskt dåligt! Och samtidigt behöva skämmas för det. Det är ju inget som är fel med att må dåligt psykiskt. Det är lika okej som att bryta ett ben eller en arm. Jag har själv varit inlagd på flera sjukhus och kliniker för min ätstörning. Till en början skämdes även jag. Men nu känner jag mest stolthet över att jag kämpar emot ångesttankar och sömlösa nätter. Det har varit en lång väg att vandra. Men här står jag idag med en blogg kring just detta ämne och mår så mycket bättre. Påväg till att bli frisk och fri.
nouw.com/lindapersson
oliviaamandas,
Hittade precis din blogg, och wow, du är helt fantastiskt. Och när jag läste denna texten började jag gilla dig ännu mer. Du beskriver det så bra att det känns att det är jag som skrivit det. Dock är jag inte lika bra på att formulera mig som du är. Du tar verkligen orden ur munnen på mig och jaa, du e helt klart grym. Ny favoritblogg yihoo!!! Kramisar
oliviaamandas.for.me
elinskoglund
elinskoglund ,
NI är mitt liv alltså. Världens finaste läsare som alltid stöttar. Era kommentarer värmer verkligen <3
nouw.com/elinskoglund