middag, svimning & orolig


Igår när jag kom till Lund, först vid 21.40 då tåget var försenat med 1 h, så kom jag in till en lägenhet där en underbar middag var uppdukad. Min fina kille, så otroligt omtänksam! Det blev kyckling med morot, palsternacka, hasselnötter toppat med granatäpple. Mums, jag älskar att Harald är så duktig på att laga mat. Vi kompletterar varandra på den punkten haha ;) Jag vill dock lära mig att laga mat. Resten av kvällen satt vi bara och pratade, utan någon tv eller musik. Det var härligt att bara låta samtalen skena iväg och få vara nära varandra igen. Det är tufft med distans men så fort man ses igen är det värt det.
Sedan hände något obehagligt då jag skulle gå till toaletten och borsta tänderna, jag kände att jag skulle svimma. Jag fick exakt samma känsla i kroppen som när jag svimmade på galan i Stockholm (ni kan läsa inlägget här). Tappade känseln i kroppen, synen försvann, jag slutade höra röster och jag blev illamående. Nu la jag mig dock direkt ner på marken men det slutade inte. Jag var helt borta men blev aldrig medvetslös som tur var (tror det var för att jag la mig på marken)... Tillslut började kallsvettningen och då spydde jag. Sedan kunde jag resa mig upp igen, Harald hjälpte mig till sängen och sedan somnade jag snabbt. Hela denna dag har jag vart SÅ svag, knappt kunna röra mig utan att bli svimfärdig. Lyckades ta mig ut på en kort promenad förut men när vi var i mataffären kände jag bara att om vi är kvar här mycket längre så kommer jag svimma igen. Som tur var klarade jag mig... Tycker det är så otroligt obehagligt då jag aldrig tidigare i mitt liv svimmat, men nu gjort det 2 gånger på 2 månader. Vad tror ni det kan vara? Är ju ganska orolig över sjukdomar osv så funderar på att kolla upp detta igen, var ju på sjukhus sist då det var en liten allvarligare svimning men känns konstigt att det kommer igen. Måste fråga, har detta hänt någon av er? Att det kommer regelbundet ifrån ingenstans? Ska man verkligen vara helt slut dagen efter också?
Jag har alltid haft lätt att svimma, dels för att jag spänner mig inför saker så jag glömmer helt bort att andas & hjärnan får inget syre. Kan ju vara för att man stressar/oroar sig för saker, kroppens sätt att säga ifrån. Men som sagt tycker du ska kolla upp det, alltid bäst att vara på den säkra sidan! Kram 😊
Det kan också handla om en inre stress. Även om du inte känner dig stressad så kan det inre göra det. Detta kan vara kroppens sätt att säga att du behöver vila 😊
Detta har hänt mig ett några gånger och jag har fått bekräftat att jag har migrän. Anfallen ter sig olika person till person och därför kan jag självklart inte säga på rak arm att du också har just migrän. MEN. Din beskrivning om vad som händer med dig stämmer in på pricken med mina migränanfall. Jag får sällan dessa längre för jag vet vad som utlöser dem. Nämligen stress, för lite vila och framför allt dåligt med mat. För mig gäller det att sköta sömn och kost till punkt och pricka då jag lever i ett allmänt hektiskt liv. Vilket du också gör vad jag förstått. Så tänk på detta kära du! Grundbehoven är livsviktiga OM du nu skulle ha migrän. Massa kramar!
Som ni andra säger så är det svårt att veta, men om jag utgår från mig själv så kan jag bli svimfärdig och få extremt svårt att andas, ibland har jag även spytt, när jag får panikångestattacker. Behöver inte vara triggat av något speciellt, ofta vet jag inte ens varför eftersom det kan vara i situationer när jag är med vänner och känner mig superglad. Men kolla upp det, man blir bara mer stressad av att gå runt och inte veta vad det är! Ta hand om dig och hoppas du mår bättre!