Lyckliga gatan

Hur ska man ens kunna förklara den resa jag gör just nu med ord? Det är så extremt svårt och kanske är det därför jag skjuter bloggen lite åt sidan. Vart ska man börja? Hur ska man kunna beskriva en stämning och känsla som är oslagbar?

Tänk er att varje dag vakna upp och veta att man kommer möta solens strålar, ännu en dag. Få ta på sig en bikini. Slänga sig ner i soffan, där alla vänner sitter. Skratta åt saker som hände inatt. Ta en cola, beställa mat & ta allt som det kommer. Gå ner till ännu en paradisstrand och bada. Se alla vackra människor, solbrända och glada. AAAHH, detta livet <3

Du är aldrig själv utan ständigt med positiva härliga människor som utstrålar energi och livsglädje. För folk som är ute och reser är ofta rätt så likasinnade, de vill träffa nya vänner & ha kul. Det är exakt så jag vill ha det, jag är ingen ensamvarg och kommer nog aldrig att bli det.

Ibland blir jag gråtfärdig när jag tänker på att planet till Sverige går om 2 veckor, men för att sedan tänka: Varför vara ledsen? Detta är bara början. Livet är långt och jag vet nu att detta är min grej. Att resa är LIVET, det är lycka.

Jag kommer alltid vara tacksam mot mig själv som tog steget och åkte. Och till er: Åk ut på en långresa, upptäck världen. Det är oslagbart.

Gillar

Kommentarer

isaaa_,
får nästan en gråtklump i halsen för din skull, och lite ledsen då min resa inte alls blev så fin! :( men du har rätt, det är bara början!!
isabyl.devote.se