hur mådde jag egentligen?

Den 3:e februari var dagen då jag skulle sätta mig på ett plan till typ andra sidan jorden, lämna allt som hette trygghet och allt som hette rutin. Jag skulle lämna min kille och min familj. Jag vet inte om det var normalt att ha så mycket ångest över det som jag hade. Jag mådde dåligt i allmänhet innan jag åkte med sömnsvårigheter och när jag har problem med att sova blir jag extremt ångestfylld & det går ut över hela mitt humör.

Tillslut kom dagen och helst av allt ville jag nog bara ställa in resan och krypa ner i min säng, under mitt täcke. Läskiga världen skulle ta mig, lite så kändes det. Jag har alltid vart en vågad tjej men i höstas/vintras kom jag in i ett dåligt mönster där jag skrämde upp mig själv något otroligt.

Men hur blev det sen? Första veckan och andra veckan var en utmaning på resan. Jag tyckte det var jobbigt att ha åkt och min ångest försvann inte bara för att jag hade flugit till andra sidan jorden. Jag ville inte prata om det och hörde knappt av mig till min familj eller pojkvän, för då skulle jag bryta ihop. Men innerst inne hade jag hört av så många att det släpper, det kommer bli bra. Och vet ni vad? Sedan släppte det. Efter det mådde jag bra hela resan. Jag var lycklig rakt igenom.

Det var så j*vla skönt att få bevisat för mig själv att jag grejade det, jag kämpade emot ångesten. Nu känner jag att jag hittat tillbaks till mig själv igen och är redo för alla utmaningar livet vill ge mig! Och det är därför jag vill säga till er alla att utmana er själva, trots att det finns en rädsla. Vi alla behöver gå emot vad våra känslor vill ibland, för att kunna uppleva och vara glada. Vår resa var det bästa som kunde hända mig.

Gillar

Kommentarer