"happy"

Vem försöker jag lura när jag lyssnar på låten Happy 100 gånger i högsta volym, jag kommer inte att bli "happy" av det. Ikväll ändrades alla planera på studs och det gjorde mig ledsen. Jag kanske förstorar problem, men är det något som verkligen smärtar i mig så är det när man sett fram emot något och det inte blir som man tänkt sig. Man tappar kontroll över hela situationen och kan inte göra något åt det. Jag får ta nya tag imorgon.

Nästa vecka kommer det verkligen hända mycket roligt. Så jag ska försöka fokusera på det just nu. Imorgon ska jag på 75 minuters yoga med min bästavän i hela världen, längtar verkligen dit. Det händer roliga saker på jobbet. Dagarna blir färre tills Asien. Jag ska planera min 20-års dag.

Ja gullisar. Vem blir egentligen inte ledsen när planer skiter sig? Tror de flesta hatar det, inklusive mig själv x100. Puss och sov så sött. Imorgon är det positivt tänkande igen!


Gillar

Kommentarer

isaaa_,
jag vet. Det är så surt, speciellt när man inte kan påverka. Så svårt att ändra tankebanorna. Imorgon är det ny dag!
isabyl.devote.se
emmanikelinnea
emmanikelinnea,
Och på onsdag får du ju träffa mig!!!! Det är ju helt fantastiskt:DD
nouw.com/emmanikelinnea
a.a
,
Hej Elin! Du är nog den bästa personen som kan förmedla "livet" i textform jag vet. Dina texter och hela din blogg är så otroligt inspirerande. Det är därför jag vill skriva till dig, jag vill ha din hjälp å dina svar (hoppas inte det känns som en press mot dig för du måste verkligen inte ens svara). Men iallafall, jag och min kille har gjort slut, för ca två veckor sen. Ska jag vara ärlig vet jag inte varför, vi var för olika, kunde inte kompromissa alls, men vi älskade varandra så sjukt mycket. Vi skulle precis ha varit tillsammans i två år... Men det blev förmycket typ, vi har träffats typ varje dag i två år... Vi går i samma klass också så behöver se honom i ett halvår till. Jag känner mig helt vilse, det är stora omständigheter, det vet jag men jag känner noll livsglädje, ser ingen anledning till att ens gå upp. Jag har optimism sagt upp kontakten med de få vänner jag hade, just för att dem svek mig stort. Jag är en världens bästa vän kvar. Vi ska till paris på sportlovet och där kanske de vänder? Alla har sina upps and downs men det känns aldrig som de blir något mer up... Jag ser ingen anledning av att ens gå upp på morgonen. Jag orkar inte ens gå på balen för varför? Jag vill göra mig fin men till vilken anledning? Vad ska jag göra där? Sitta och titta rakt fram eller gå in på toan å gråta? Jag är så jävla vilsen i mig själv och jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra. (Vi är bara tre tjejer i min klass och en av dem var jag nära vän med, innan hon skrev att hon va glad över att jag och min kille gjorde slut för att han inte förtjänar mig)...