hantera känslor

Ett förhållande, som är perfekt, finns det sådana? Är det ens äkta då? Man bråkar, man skriker, man snackar skit men man älskar ändå. För det finns inte en enda person i världen man kan bli lika irriterad på som sin kärlek – har jag rätt? Varför det är såhär är för att man älskar personen så mycket. Så starkt. Så passionerat.

Det är så lätt att tro att all kärlek är problemfri när det enda man ser på instagram/bloggar är pussbilder på par som inte verkar göra annat än att röra varandra. Men alla har problem, vissa visar dem – vissa gömmer dem. Jag kom ihåg precis när jag träffat min kille. Jag blev aldrig svartis, aldrig arg och allt var väl egentligen frid och fröjd. Nu, efter två år, är det mycket lättare att bli arg och svartis. Varför? Jo, för att mina känslor är starkare. Jag BRYR mig på en helt annan nivå idag än igår.

Om din partner säger att det är annorlunda nu. Säg då att självklart det är annorlunda. Du är nu mitt liv. Luften jag andas och jag vill ha dig ifred. Allt du gör, påverkar mig på något sätt. Du är min bästavän. Den vännen, kärleken, som jag spenderar mest tid med.

- Och om du lämnar mig nu, kommer jag falla ner på marken. Och skada mig.

Men på något sätt måste man lära sig hantera alla sina känslor för den andra personen. Man måste lära sig att andas innan man börjar prata. Måste lära sig att hantera svartsjukan, för han vill ju bara ha Dig. Varför skulle han annars vara med Dig? Låt han få krama henne, men låt han krama dig hårdare. Var snäll, men rättvis.

Ibland kan jag sakna att vara tjejen som inte brydde sig. Allt var ganska enkelt då. Men känslor växer och det kan vi inte göra något åt.

Så: Älska mycket, släpp tyglarna lite och fortsätt att bry dig – På ett bra sätt. 

Jag skrev denna text för ett år sedan ungefär. Tycker den är fin. 

Gillar

Kommentarer

sannaah
sannaah,
Du är bäst
nouw.com/sannaah
rrebecca_
,
Så otroligt bra och sann text! Är i ett liknande läge nu, min pojkvän är i hans familjs lägenhet i Spanien i en vecka nu med 4 killkompisar, kommer hem i 1 och en halv dag och åker en vecka igen med sin familj.. Jag har aldrig vart med om det, att pojkvännen åker iväg med kompisar till utlandet. Jag är orolig och rädd att han ska göra något eller att hans kompisar ska trigga honom till o göra något. Men samtidigt vet jag att han bara älskar mig efter 1 och ett halvt år, han har sagt att hans vänner (just de som är med honom i Spanien nu) vet och ser och har sagt att de ser hur mycket han älskar mig och trivs med mig oså, men ändå är jag lite orolig.. Kan det vara kontrollbehov eller är det bara att jag är rädd att jag bryr mig som du skriver i inlägget mer nu än tidigare för att jag har starkare känslor nu och allt sånt?.. Sjukt jobbigt är det när de oroliga tankarna kommer, då kommer även tårarna för jag vill egentligen inte bli orolig för jag vet innerst inne att jag egentligen inte behöver vara det. För att han vill bara ha mig (har han sagt) osv.. Hur gör du när du blir orolig eller sotis eller vad man ska kalla detta? Blir du nån gån ledsen för att du är så orolig men samtidigt e medveten om sanningen?.. Tycker att du är riktigt bra på att skriva, skriva om känslor och en hel del du har skrivit på bloggen angående tankar och känslor har jag känt stämt in på mig. Det är nästan som en lättnad när man känner att någon någon annan skriver är precis så jag också känner eller tänker/tycker.. Du är bra Elin, även om jag inte känner dig, kram :)
Stephaniea
Stephaniea,
Vi pratade mycket om detta i en av mina sociologi klasser på college, om falska perfekta förhållanden. Så många tror på "the one true love" och att allt är så enkelt om man har hittat rätt och att man aldrig bårkar vilket inte är sant. Alla förhållanden kräver jobb och det är så lätt att tro att alla andra har det så mycket lättare och bättre, för det är vad vi ser på sociala medier. Jag tycker jag har ett perfekt förhållande men det betyder inte att vi inte bråkar eller tycker olika, men vi vet att lite bråk inte gör oss mindre lyckliga ihop :)
nouw.com/stephaniea
97olsc69,
Alltså, dina texter är helt otroliga Elin! Tycker att det är så himla härligt att du vågar vara lite öppen och visa mer än någon perfekt fasad. Massa cred till dig!
evelinaolivia.devote.se