Bilder ifrån en fantastisk kvällspromenad igår med Klara.

Som ni läser i rubriken blev jag rånad i helgen, på min mobil. Mitt på ljusa dagen av en ficktjuv. Märkte det först när jag kom hem. Alltså den sjuka ångesten att jag inte säkerhetskopierat mina bilder på 1 år. Alla mina texter jag har i anteckningar. Fyfan. Tips till er alla, säkerhetskopiera ALLTID. Köp till sånt minne på iCloud för de hade ju inte jag gjort...

I vilket fall har jag inte haft en sånhär ledig helg på flera år känns det som pga denna händelse. Det är en sjuk känsla att inte ha någon mobil - jag har vart och är helt okontaktbar. Får ny telefon imorgon dock så då är det back to business men tills dess, hej livet! Läxan jag lärt mig med detta är att jag borde ta mer ledigt från min mobil. Igår hade jag på riktigt panik i min kropp för det kändes så konstigt att inte kunna kolla mobilen var 5:e minut. Vi är så vana med att så fort vi får en sekund över att tänka då tar man upp mobilen och fyller huvudet med mer information från omvärlden. Det är ju inte sunt. Jag kände verkligen igår att jag var i "nuet" hela tiden.

Haft världens bästa helg ändå dock för kompisar från Göteborg var på besök och tanken var att jag skulle ha en lugn helg. Men så blev det inte riktigt! Alltså har skrattat så mycket denna helg och är fylld med positiv energi. Så himla underbar känsla.

Nu är jag på kontoret och ska in på ett möte. Valborg idag ju - jag vet inte riktigt hur planerna blir för kvällen. Men jag är rätt sliten efter helgen (haha...) så blir nog lugnt. Puss puss!



Gillar

Kommentarer

Det är fredag och mina senaste veckor har gått i nonstop, inte bara i aktiviteter utan även i mitt huvud. Framåt framåt framåt... Jag har ett mindset som alltid vill sträva framåt och jag har aktivt valt att omringa mig av människor som ständigt pushar mig. Men det gör också att jag tappar det ibland, för jag blir för stressad. Prestationsångest. Räcker inte till.

Aviciis bortgång har verkligen satt spår i mig. För han är ju verkligen beviset på att framgång inte är lika med lycka. Jag är medveten om att en framgångsrik karriär inte kommer göra mig lycklig, men jag är så sjukt besatt av känslan av att "lyckas". Vilket jag inte tror jag är ensam om.

Men jag glömmer ju ofta, vad är det ens som gör mig genuint lycklig? Jag har tänkt på detta så mycket de senaste att jag legat sömnlös på nätterna. Mamma sa till mig "Elin, varför sliter du ut sig själv när du är 23 år?". Och mamma - jag vet inte! Jag vet inte varför jag sätter sådan otrolig press på mig själv.

Jag är så insatt i framgångssagor, hur dessa människor tagit sig dit de är och hur mycket de uppoffrat. Bara det att jag också vet hur dåligt dessa människor mår. Hur en efter en går in i väggen. Hur psykisk ohälsa är ett samhällsproblem idag. Jag vet allt det där och jag har själv åkt in på sjukhus för jag trodde att jag skulle få men hjärtattack. Men det var ju ångest och stress sa läkarna. Människor i min omgivning säger ständigt att jag borde ta det mer lugnt. Men oavsett hur mycket jag hör de där orden, så kan jag inte. Jag kan inte sakta ner.


Varför är vi så besatta av framgång? Och varför är vi besatta av att nå det så snabbt? Vår generation har en enorm prestationsångest i oss. För vi känner att vi inte räcker till - och vi räcker in till. För våra mål är så höga att... Att det är omöjligt. För vi ska bara bli bättre och bättre, hela tiden. Vi jämför oss med varandra utan att egentligen förstå hur olika vi alla är. Vi kan inte klara av allt för vi alla har olika förutsättningar. Vissa är mer ömtåliga. Vissa är skörare. Vissa behöver ta det mer i sin takt.

Jag är i grund och botten en person som älskar naturen och havsbriset. Jag älskar djupa samtal. Ett tomt word dokument där jag får chansen att mata ur mig allt som jag känner. Jag är en fantasisjäl som kan drömma om otroliga saker. Men tillslut försvinner den där konsten, när omgivningen påverkar en för mycket. När man inte längre kan vara egen.

När man tappar sig själv bland framgångssagor och blir påverkad av bruset. Vem är jag? Vad vill jag göra? Jag vet inte längre. Tankar som dessa är så vanliga men vi tillåter oss inte längre att tänka fritt för tiden räcker inte till. Vi måste lyckas nu. Nu nu nu. Hur ska man annars hinna?

Jag tänker så mycket, på vem jag egentligen är. Det fina med att ha en blogg är att det finns noll prestation, jag måste hitta tillbaks till det. Att ni följer inte mig för det jag gör, utan ni följer mig för mina texter om livet. Det är fint. Jag älskar att blogga för här kan jag verkligen vara mig själv.

Tack för det. <3


Gillar

Kommentarer


Hej från Barcelona!

Alltså jag har ju en tendens att hitta något charmigt i varje stad jag besöker. Typ farligt för mig att resa runt så mycket? Vill liksom flytta till alla ställen jag besöker, haha. Iaf, älskar denna stad, alltså jag vet inte om det är för att alla träd är gröna, vindarna är varma eller för att spanjorerna är så snygga. Eller en kombination av alltihop.

I vilket fall - det kommer upp en härlig vlogg härifrån på min kanal i veckan. Så där får ni se allt jag gjort. Men igår kom jag fram hit vid 12 kanske och då åkte jag direkt till Hunkemöllers fashion show, sedan blev det mingel och på kvällen käkade gänget middag på hotell W (som typ är Barcelonas mecka känns det som). Mycket trevligt!

Idag har jag jobbat med min lilla dator, promenerat runt i staden och sitter just nu på flygplatsen. Kommer hem till Stockholm för vid midnatt, så vi får höras igen imorgon. Puss på er!


Byxor från Anine Bing / Tröja från Twist & Tango

Gillar

Kommentarer

Original text


Original text